Många bollar i luften känns det som just nu, även om jag verkligen inte vill det så har jag det. Saknar motivering. Vill att någonting ska hända, någonting nytt. Ni vet den känslan man har när det känns som om man bara står och stampar? - jag har den. Jag får fundera hur jag ska ta mig ur allting, men behöver verkligen pratas ur på allvar. Men när har man tid? Man går upp vrål tidigt, går i skola, pluggar när man kommer hem sent, käkar, går och lägger sig och folk frågar hur man mår. Reflexen är att man svarar "jo det är bra, hur är det själv?" men i själva verket är det inte så. Ibland vill man också höra att man menar frågan som: "hur mår du egentligen?" då tar det på djupet och då sätts pratet igång.

Enough of this, nu ska jag välja vad jag ska va på mig och vilken frisyr...